Att elda med biomassa istället för fossila bränslen är en större utmaning när det gäller korrosion

Att använda biomassa som bränsle innebär betydligt högre korrosionsrelaterade utmaningar än med fossila bränslen. Det beror bland annat på biomassans kemiska sammansättning, framför allt det högre innehållet av klor och kalium.

Om man enbart betraktar korrosionen kan biomassa- och avfallseldade pannor indelas i tre zoner: matningsdelen (trattar etc.), högtemperaturdelen (förbränningskammare, överhettare etc.) och lågtemperaturdelen (konvektions- och economiserdel etc.). Varje zon är mottaglig för olika typer av korrosionsangrepp, men den huvudsakliga korrosionen uppstår i högtemperaturzonen, särskilt runt överhettarna. De är ofta tillverkade av stållegeringar som innehåller krom, eftersom krom bildar ett skyddande ytskikt av kromoxid. Om det finns klor och kalium i rökgasen kan det uppstå reaktioner mellan rökgasen och metallytorna som leder till att det skyddande oxidskiktet bryts ner. Då försvinner ytskyddet. 

I högtemperaturzonen förekommer tre vanliga korrosionsmekanismer: klorkorrosion, alkalikorrosion och saltsmältakorrosion. I sin verksamhet som konsulter och med hjälp av studier av skador som observerats i biomassaeldade anläggningar har FORCE Technology byggt upp en omfattande erfarenhet av dessa och andra korrosionsmekanismer som påverkar alla områden av värmepannor, i synnerhet när det gäller temperatur- och rökgasflöde samt bränsle- och legeringstyp. 

Med hjälp av denna erfarenhet arbetar FORCE Technology målinriktat med att bygga upp en expertis för att kunna förutse vilka korrosionsvillkor som ger förbättringar. Ett viktigt verktyg i detta arbete är korrosionsmätningar som utförs med en nyframtagen korrosionssond. Den har använts i tester på Dansk testcenter för bioenergi för att mäta korrosionsvillkor vid förbränning av träpellets. Flera andra tester är under utveckling.